La llave y la cuchara

Toalettnyckeln sitter fasti en träslev.För att ingen ska ta den med sig.De tar den med sig varje dag.Den ligger inte bakom kranen.

Vem har sleven?Den stora, den som inte går att använda.

Fede öppnar lådan åt mig.Där finns slevar i tre storlekar.Ingen har snöre eller nyckel.Julián går ut och tittar till fikusenoch hittar en grön tändare.

Nati väntar i korridoren.Hon säger att det inte är bråttom.Hon säger det fyra gånger.Jag är redan uppe i tre lådor.Hon blir kvar vid dörren,med väskan mellan knäna.Rosi pekar på min ficka.Jag tar upp en penna och två gummiband.

Vem har sleven?Den med det röda snöret.

Jag hör ett slag mot ett ben.Sedan tre mot en stol.Nico dirigerar en orkestermed handen under skinkan.Varje gång han sänker armenslår något mot träet.

Jag ber honom sluta ett ögonblick.Hela takten stannar av.Han pekar med slevenpå sin pappa, som fortsätter slå.Nyckeln hänger från skaftet.Nati reser sig själv.

Jag skickar den över bordet.Hon tar emot den utan att tacka.Längst bort i korridorensticker hon bara fram armen.”Den här går till förrådet.”Den andra sitter på samma ring.

La llave del baño llevauna cuchara de madera.Para que no se la lleven.Se la llevan cada día.No está detrás del grifo.

¿Quién tiene la cuchara?La grande, la que no sirve.

Fede me abre el cajón.Hay cucharas de tres tamaños.Ninguna tiene cuerda ni llave.Julián sale a mirar el ficusy encuentra un mechero verde.

Nati espera en el pasillo.Dice que no tiene prisa.Me lo dice cuatro veces.Yo ya llevo tres cajones.Se queda junto a la puerta,con el bolso entre las rodillas.Rosi señala mi bolsillo.Saco un lápiz y dos gomas.

¿Quién tiene la cuchara?La que lleva el cordón rojo.

Oigo un golpe en una pata.Luego tres contra una silla.Nico dirige una orquestacon la mano bajo el jamón.Cada vez que baja el brazosuena algo contra la madera.

Le pido que pare un momento.Se para todo el compás.Él señala con la cucharaa su padre, que aún golpea.La llave cuelga del mango.Nati se levanta sola.

Se la paso por la mesa.La recibe sin dar las gracias.Desde el fondo del pasilloella asoma solo el brazo.«Esto abre el almacén».La otra está en el mismo aro.