El turno de las diez

Jag kommer när de dricker kaffe.Väskan skär in i axeln.Jag har sovit till sex,börjar igen klockan tio.Clara tar min kappa.Jag säger att hon inte ska hänga upp den.Min ena ärm hamnari en annan dams väska.

Jag stannar till kvart i.Häll inte upp mer åt mig än.

Rosi letar efter något varmt.Jag visar henne klockan.Fede kommer tillbaka från bordetmed den lilla brickan.De sätter sig på var sin sida om mig.Nu når jag inte min väska.

De frågar om min dotter.Jag visar dem ett fotografi.Hon är ensam på bilden, med luggensom hon nyss har klippt själv.Tere förstorar bilden på skärmen.Jag gör den liten igen.

Nio och tjugoett.Jag lägger mobilen med skärmen nedåtbredvid tallriken.

Killens rumba börjar,den han aldrig kommer igenom.Jag slår takten med klackenoch ena skon glider av.Jag letar efter den under Rosi.Hon ger tillbaka den i takt.

Jag har arbetskläderna viktaunder en mandarin.Lucía passar in två matlådor.Jag frågar om det finns platsför kaffeburken.Hon lägger den mellan de båda.”Locket går inte igen ordentligt.”Hon ställer den upp igen.

Vid hållplatsen går väskanupp i dragkedjan.En blå ärm sticker fram.Jag trycker in den med armbågen.Bussen kommer och jag kliver på,fortfarande utan kappan på mig.

Llego cuando están con el café.La bolsa me marca el hombro.He dormido hasta las seis,entro otra vez a las diez.Clara me recoge el abrigo.Le digo que no lo cuelgue.Mi manga se queda dentrodel bolso de otra señora.

Me quedo hasta menos cuarto.No me sirvas otro todavía.

Rosi busca algo caliente.Yo le enseño el reloj.Fede vuelve de la mesacon la bandeja pequeña.Se sientan uno a cada lado.Ya no llego hasta mi bolsa.

Me preguntan por mi hija.Les enseño una fotografía.Sale sola con su flequillo,recién cortado por ella.Tere agranda la pantalla.Yo la vuelvo a hacer pequeña.

Las nueve y veintiuno.Pongo el móvil boca abajojunto al plato.

Empieza la rumba del chico,la que nunca dice entera.Marco el compás con el tacóny se me sale un zapato.Lo busco debajo de Rosi.Ella me lo devuelve al ritmo.

Llevo el uniforme dobladodebajo de una mandarina.Lucía encaja dos táperes.Le pregunto si habrá sitiopara el bote del café.Lo mete tumbado entre los dos.«La tapa cierra mal».Lo vuelve a poner derecho.

En la parada, la bolsase abre por la cremallera.Sale una manga azul.La vuelvo a meter con el codo.Llega el autobús y subotodavía sin el abrigo puesto.